Torsdag 5 mars på morgonen gick slemproppen. Åt frukost med mamma som sovit här några nätter innan mamma for iväg och jobba. Ringde Lagge och undrade om han kunde sluta vid lunch och komma hem med pizza eftersom det kändes som att det var nära. Mamma kom tillbaka på eftermiddagen och jag la mig för att vila. Sen tog jag en dusch när värkarna kom smygande. Helt plötsligt vart dom jätteintensiv vid 16 så vi for in till BB. Visade sig att jag bara var öppen 2 Cm och värkarna avtog när jag la mig. Vi tog en promenad på sjukhuset då jag kände att jag hade för ont för att åka hem och trodde det skulle gå fort bara det satt igång. En timme senare hade jag så ont så jag grät. Gick upp igen och mätte kurvan. Nu var jag öppen 5 Cm och fick ett rum. Smärtan var så intensiv. Ville ta ett varmt bad med lustgas. Maskinen funkade inte och till slut kände jag att jag ville till sängen och ta lustgasen där. Naturligtvis krånglade lustgasen där också men dom fick till den relativt snabbt. Smärtan bara stegrade utan andningspaus. Hade en barnmorskestuderande som hade hand om oss. En ung kanonduktig tjej. Så lugn och trygg, totala motsatsen till mig som kände mig hysterisk. Pang bom så satt krystvärkarna in. 17:45 vart vi inskrivna, 19:45 kom Mats Eric Wilner till världen. 54 Cm lång och 4214 gram tung. När jag såg att det var en pojke grät jag som ett barn. Har velat haft en pojk så länge och så lättad att det var över. Det var den värsta förlossningen av de tre jag haft. Den gick fort men värkarna kom så intensivt så det kändes som en lång värk som höll i sig i två timmar.
Vi fick ligga kvar i rummet tills barnläkaren kom strax efter 11:00 på fredag förmiddag.
Väl hemma möttes vi av två stycken förväntansfulla ungar.
Just nu har vi en baby som sover hela dagarna och halva natten.
